När det är dagar som dessa, grått, fuktigt och kallt. Då drömmer jag mig bara tillbaka till sommaren. Detta kort togs vid stugan och jag tycker att det ser så avslappat ut. Jag på bordet nere vid sjön och Edla så pillemarisk i närheten. Precis så skulle jag vilja ha de för evigt. Ingen jävla höst och vinter. GAAAH!!
Min vackra trollunge!
Den värsta sorgen efter Jöns har nu lagt sig dessutom, och det känns skönt. Inga mera gråtattacker eller jobbiga stunder. Nu sörjer vi Jöns under mera ordnade former. Vi går till graven och säger hej och hejdå, är lite ledsna när vi väl är där. Men tjejerna klarar det fint. Vi läser en bok om kvällen där en ängel som heter Gunnar kommer ner och väcker djur och människor till liv. Vid första anblicken i boken så får jag lite panik över att "shit, nu kommer barnen tro att Jöns kan komma tillbaka", men lillasyster konstaterar snusförnuftigt att "det går ju inte!!!!".... Mina barn är så kloka att jag blir alldelens varm i hjärtetrakten.
Däremot så känns det bra att barnen är helt överens om att nu strosar kissen omkring uppe i himlen, kollar till oss ibland utan att han syns och har det bara jädrigt bra!
Igår när jag hämtade storasyster från fritids så var hon sur som ättika. Hon tänkte minsann inte följa med hem, kastade saker omkring sig, fräste och slogs.. Det faktum att hon hade tappat en tand till (!) var föga upplyftande. Jag gjorde mitt bästa för att pigga upp donnan lite, men hon var alldelens sjukt trött tror jag. I morse var läget lite bättre och hon sken upp när tandfén återigen hade hittat hem till oss och lagt i en guldpeng i tandkoppen... Nog är det tokigt att hon vet om att flickebarnet har tappat en tand??... ; )
Hur kan det komma sig??
Dessutom så måste hon ha kommit alldelens innan vi vaknade, för det var fortfarande vått i glaset där tanden hade legat.... Hmmmmm, mystiskt...
Måste nog göra ett ryck med jobbet nu. Det är ju faktiskt därför jag är här...
Ta´ for now!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar