Godmorgon!
Som om inte helvetet hade någon gräns.. Det är måndag, det är höst och det är kallt!! CRAP är allt jag kan säga för nu.. Men är det något jag kan göra något åt? NÄ, noll och intet! ¨Så jag ska göra mitt absolut bästa för att vara positiv.
Nyss kom en arbetskollega in till mig. Innan hon kommer in säger hon vid dörrkarmen "bli inte rädd nu Sara"...
Sen sticker hon in ansiktet och hon är blå, blodig, svullen, plåstrad och sydd.. Frakturer i ansiktet och hon ser såååå ynklig ut!! Hon var på galej i lördags kväll och på vägen ner på stan så cyklar hon omkull. Tyvärr så hade hon inte hjälm på sig så hon tuppar av under ca 2-3 timmar och vaknar upp på lasarettet med barnen, mannen och sina föräldrar vid sin sida. De trodde nästan att hon dött... Där hon åkte i backen är det en stor blodpöl på asfalten.. Man kanske skulle börja använda cykelhjälm??..
Nu fick dagen ett helt annat perspektiv faktiskt.. Det kanske är måndag, höst och kallt.. Men jag lever och jag har sluppit tillbringa natten på lasarettet i ovisshet om jag ska opereras eller inte. Jag har inte behövt ha ont någonstans, inget blod som kladdar in sig i håret och inga frakturer i ansiktet. Mina barn är hela och på skolan och dagis, inget som tvingar in mig i situationer som gör att kroppen fryser till is. Jag sitter på jobbet och har det förhållandevis bra...faktiskt.. ÄVEN fast det är måndag..
Tack!
1 kommentar:
Hälsa kollegan välkommen kvar i livet!!
Cykelvurpor är läskiga!
CU!
Skicka en kommentar