Barnen har varit ute och lekt med kusinen hela dagen. J. har eldat hela dagen och kidzen har lekt skiten ur löven på gräsmattan.
Efter en heldag ute så sätter det sina spår på de små liven. När de väl kommer in så beordras de synnerligen omedelbart att gå och tvätta händer och ansikte. Ja, faktum är att man tror att de stått på näsan i lövhögarna.
A. känner sig trött och matt och bäddar med dockmadrasserna på sitt golv där hon kurar ihop sig till en liten boll och jag tycker att det ser väldigt gossigt ut där hon ligger, så även jag lägger mig bredvid henne och myser en stund. När man kommer så nära henne så ser man att det lilla flickebarnet har fuskat med renligheten så jag följer med henne in på muggen där jag hjälper henne att tvätta händerna. Rätt som det är så tittar denna lilla brunögda 5-åring upp på mig och frågar försynt
- Mamma, är jag en grislort??
Vad svarar man på sådant? Givetvis så förstår jag att det är "lortgris" hon menar och kan inte annat än fnissa lite, varpå jag svarar;
-Ja lilla gullevän. Du är min lilla grislort!
Gud vad jag älskar denna lilla varelse!!
____________________________
Klokt på riktigt:
Att vi på nytt skulle bli som barn är att begära för mycket. Men vi kan försöka förhindra att våra barn blir som vi.
Källa: Erich Kästner
____________________________
1 kommentar:
Viss är de söta de små grislortarna! Både dina och mina menar jag då självklart!
Kram
Skicka en kommentar