Kranka kidz...och defekt mor..

I tisdags när jag körde lilla fröken A. till dagis så klagade fröken över att hon hade ont i huvudet.. Vet inte om jag kan titulera mig som elak mor, men eftersom inga andra symptom fanns med i bilden så ansåg jag att hon kunde gå till dagis. Jag förberedde mig på att de kanske skulle ringa från dagis, men icke.. Det gav mig lite större tilltro till att mitt val att dagis skulle föräras med hennes närvaro var det rätta. Så kom onsdagen, lite ont i huvudet igen, men fö. inga andra tecken på sjukdom. När jag frågade henne om det var ngt som inte var bra fick jag ett nekande svar. "Allt fint Mamma"... Inte håken låter man ett barn som säger att hon mår bra, vara hemma från dagis?...va va!!??
Efter jobbet var det dags för ett träningspass och efter avslutat dito kom jag hem och fick se en ytterst ynklig liten tös som lät redigt illa i halsen... Ont i halsen och krasslig ut i fingerspetsarna. Valet blev inte svårt alls.. Med denna mamma-pappadiagnos så har tösabiten tillbringat dagen hemma framför tv´n med glass till mellis... Mitt i hennes sjukdom så finns det en ljuspunkt alltså.

Som sagt, jag tränade igår.... Step up medel. Det var mera tänkt som träning i vetenskapens namn. Att utröna om mitt knä bara är en dålig ursäkt för att inte behöva springa. Men så var icke fallet alls.. Jädra i mamma vad ont det gjorde efter 30 minuter.! Men de sista extatiska minutrarna av passet där det är den bästa musiken var man tvungen att bita ihop lite. Det är en sådan fruktansvärd adrenalinrush precis på slutet, så är man inte med där så missar man ngt. DÅ trodde jag att knät skulle rasa ihop mitt på brädan.. På ren svenska, helsicke så fruktansvärt ont det gjorde!! Men attans så roligt, så smärtan var helt och hållet värd vartenda steg som gjordes. Ett pass i smärtans tecken.. Efteråt fick jag ngt liniment av Anki och utöver värken som redan var på plats så började det att svida och bränna... Jäsiken vad det brann!! Men det var faktiskt en ganska skön känsla ändå.
Så nu linkar man fram i vanlig ordning.... Man får se på det positiva sättet... tur att det hände under ett träningspass och inte bara helt oväntat... Då har jag blivit förvånad, nu visste jag att det skulle hända.

Vad händer i helgen då?.... Hehe, jojomensan.. På lördag är det återigen dags för Enköpings små pysslande gynnare att rodda ihop den sista scrapträffen för detta år. http://www.enkopingspyssel.se/
Ser fram emot detta! Både att få ägna sig helhjärtat åt scrapping, men att få träffa de tre musketörerna ska bli ruggigt roligt!! Längesen sist! Ska ägna en stor del av morgondagen till att packa stora väskan!
Hoppas bara inte att jag drar på mig samma halsonda, huvudvärk och feber som lilla fröken...

_____________________

Klokt:

Ett klokt barn känner igen sin mor i baddräkt.
G. L. Apperson

_____________________