Är det 2010 eller 1910??

Helt sanslöst.. man sitter här i soffan och kollar lite slött på tv när man hör hur det knäpper i kåken.. Ett ögonblick funderar man på om det är lite ngt köldstråk som drar över byn. Strax därefter drar mannen en snabbkoll på termometern och tro på tusan att den visar på -28 grader kallt. Nu är det som i gamla tider när man får ställa klockan på ringning för att kliva upp elda... eller ja.. rättelse där är nog på sin plats. Mannen får ställa klockan på ringning... Jag är som bekant jäkligt rutten på att kliva upp på morgnarna. Är det dessutom den sista dagen på ledigheten så tänker jag suga ut så mycket som möjligt av denna sköna morgon! Adesso basta!!

Var på bio med småzingosarna och storZingon idag. Vi såg "UPP".

A blev väldigt engagerad och uppeldad över karaktärerna samt upplösningen i filmen och hade väldig svårt att tala i en ton som inte hela Västerås stad kunde uppfatta. Alla i centrala Västerås kunde höra att herr Fredriksson, fågeln Kennet samt scouten Oscar var i trubbel. Till slut kunde inte det lilla livet härda ut längre utan resignerade och tog sin tillflykt till pappans knä. Pressen blev för stor för henne och hennes händer var inte stora nog att hålla för ögonen. Men efter filmen när vi frågade henne vad hon tyckte om filmen så var den jättebra... men lite läskig...

Efter bion så hade det beslutats att vi, tillsammans med svåger samt kusinbarnet skulle ut i skogen och grilla korv. Som tanke kunde det hela säkert uppfattas som en mysig ide.. Men när vi in facto satt i skogen insåg vi att det blir mörkt jäkligt tidigt samt att det var fruktansvärt kyligt att sitta där som kottar på en gren. Att sen försöka hålla en god ton och gott tålamod när det bara haglar önskemål över en ,samtidigt som man sitter mitt i eldröken. Tårarna sprutar ur ögonen och lungorna känns som radioaktiva...

-Mamma, jag har fastnat i en kvist!

-Mamma, jag ser inget

-Mamma, jag vill ha en korv

-Mamma, ser du grillpinnen?

-Kvinna, ger du mig ett korvbröd?

-Sara, min vante är trasig!

-Mamma, jag hittar inte min vante

-Mamma, jag känner inte tårna!!!

-Jag vill gå heeem Mamma!!!

Men för HELVETE!!! Säger jag då!! Fast givetvis bara rent mentalt, för inför svågern måste man hålla tonen lite.

Jag kan bara säga nu, med facit i hand, att jag ska för alltid komma ihåg denna dag ute i naturen med mina barn! Och för varje gång denna briljanta ide någonsin återigen kommer på tal igen, ska jag i evinnerlig tid påminna vederbörande som väljer att lägga detta som förslag på kvalitetstid med våra barn vad denna dag reslulterade i...

________________

Klokt:

Historia sedd genom ett nyckelhål ger historier.

Jean Rigaux

________________