Det är jäkligt kallt ska ni veta!

Att fotot hamnar på sniskan får man leva med ibland... Det är irriterande anser jag, men jag får försöka att överleva...

Donnan till höger.... (eller ovanpå mig om man väljer att se det så) har fått ett nytt epitet... I den historiska tiden så hade hon namnet maraton-Åsa.. men jag känner för att förnya mig, det är ju nu faktiskt 2010 och efter överenskommelse med henne själv så har jag fått godkänt att numera kalla henne för "löparhoran".... Det är ingen negativ klang i det utan det är högst kärleksfullt!
Härom dagen gjorde nyss nämnda donna ett försök att göra en löprunda. Det var -7 grader kallt och hon kom tillbaka och såg ut som om hon varit ute på flera mils tur.. Kallt och inget andningsskydd kan ta kål på även henne. Skönt att se att även hon är mänsklig!

Nyåret har än så länge bara fört med sig positiva effekter. Promenader varje dag i smällkalla kylor, en höft som egentligen för länge sen har tackat för sig och packat ihop och flyttat till Maldiverna, knät har lämnat mycket övrigt att önska... För ett otränat öga så kanske detta kan tolkas som negativt, men i min synvinkel så medför detta bara möjligheter till förbättring... Ja, lite gnäll kanske, men idag på promenaden så kändes inte höften alls lika mycket och knät ska jag snart bara välja att ignorera.

Idag till frukost hade vi modesta -20.4 grader kallt... knappt märkbart eftersom solen bara öser ner över dessa otroligt vackra vidder. Det är snudd på en religös upplevelse!! Dagens promenad resulterade i frost på fransarna, isram på brickorna & arslet kändes som en stor isklump.. Man kan kort sagt säga att jag kändes vid varenda kroppsdel på denna lekamen. Om det i sig är bra eller dåligt lämnar jag osagt.

Nu är det kanske dags för dagens lunch... sen på em en tur med is-arslet återigen. Så jag kommer tillbaka till arbetet med några kilometer i pjucken. Känns gôtt!!!

Ta´!!

_______________

Klokt:

Kurva: Det behagfullaste avståndet mellan två punkter.

Mae West

_______________