I morgon opereras mannen och jag hoppas för kung o fosterland att det lyckas. Av två skäl givetvis. Vill gärna ha'n kvar i livet, och lyckas det så kommer nätterna att innebära att jag kan kasta öronpropparna o såret som uppstått i hörselgången av flitigt användande kan läka... Wouldn't dat be great??
Tyvärr blir sista semesterdagen kapsejsad av kuskandet till o från Västerås. Det är verkligen vid en okristlig timma läkarkåren inställer sig till tjänst. I händelse av taskigt väder under tiden jag väntar på att få hämta hem honom har jag vidtagit försiktighetsåtgärder i form av filmen "2012" som jag fortfarande inte har sett.. Tror nog att även mannen är i skick för soffläge när jag väl får hem honom. Då har jag "Sex and the city" att erbjuda. Den är ju lite skön.. Tveksamt om mannen håller med dock, men han sover ju så vad ska man göra? Kommer att gå bra detta. Det är min fasta övertygelse!
BTW... Hur länge ska man känna av nudlarna egentligen? Antingen det, eller så är det de kvinnliga hormonerna som återigen gör vad de brukar.. Avvaktar någon dag till. Säger dom upp sig på riktigt så kanske de larmar på flera sätt..?
Ta'ta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar