Är så formidabelt trött på att höra bara på ena örat.
Örininflammationen vägrar släppa taget om mig tycks det och jag hatar det!
När någon pratar med mig eller när det blir något ljud överhuvudtaget så låter det "burkigt" och "vasst".. Vissa ljud hör jag inte ens....om det är dåligt eller bra beror nog på vad det handlar om ;)
Jag som brukar nyttja spotify på jobbet för att döva alla obehagliga ljud som uppstår är bara att glömma då det skär som tusan i örat... Helst skulle jag vilja stänga dörren om mig bara och förpassa alla ljud till andra sidan, för jag vill inte ha dom!
Hemma är det en mental prövning när töserna får sina utbrott.. Skriken som frambringas låter som en bandsåg och man får lust att linda in huvudet i en stor ryamatta..
Nåt mer som är lite vemodigt är att det idag är scrapträff i Enköping och jag har inte möjlighet att vara där ;(
Saknar alla goa människor, gemenskapen, alla härliga skratt, känslan av total inspiration eller avsaknaden av dito, dock helt utan att jag för den delen inte har något att göra utan då får man göra så mycket annat kul istället. Klappa papper i butiken, klämma på någon av de andra deltagarnas fina stämplar, avundsamt titta på vad brudarna skapar... Väldigt skojsamt!!
Saknar dom jättemycket!!!!
Nä, nu är det slut mä gnäll.. Ska försöka göra något positivt nu istället. Klappa en katt, borsta tänderna eller varför inte lära sig alla riktnummer i Sverige utantill?...
Kram go´vänner!!!
Dagen till ära bjussar jag på ett klokt ord som beskriver min personlighet på ett kort och väldigt träffande sätt
Brevis esse laboro, obscurus fio - Jag försöker vara kortfattad, och blir obegriplig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar