...närmare bestämt 02.30...då jag vaknade och gick och lade mig... Jag hade återien somnat i soffan, men denna gång tänkte jag faktiskt sova vidare i sängen. Sen fick jag en låååång sovmorgon. Men det behövdes nog, för idag har jag inte gjort annat än att spettat, skottat, sopat, spettat, skottat, sopat och sopat, spettat och skottat. Hujedamej! Inte helt utan att det känna i armarna. Men mera en skön känsla, inte sådär gräsligt vidrigt som jag hade föreställt mig.
Medans jag stod och hackade så kom jag att tänka på Japan och allt bråte som ligger uppsköljt på land... Var tar allt det vägen?
En skrämmande tanke, och framför allt hisnande... Och vad är värst? Kärnkraftverket som håller på att haverera eller återuppbyggandet av ett land? Kommer det finnas något land att bygga på?
Mitt spettande känns genast rysansvärt futtigt och genast en anings förnöjsamt. Min energi tar omtag och jag hackar lite till tills det nästan känns lite rekreativt att lyfta det tunga spettet och höra isen gå i fördärvet...
Is vs. kärnkraft... lätt val!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar