Jobb igår. Gick efter omständigheterna bra.
När arbetspasset var över såg jag framför mig hur jag bara kunde åka hem, ta mig en ipren, bunkra med näsdukar o nezeril och slänga mig i soffan och återhämta mig... Trodde jag ja.. När jag slängde ett öga på mobilen såg jag att mannen hade gett livstecken ifrån sig på golfbanan och han meddelade, ytterst luddigt, att jag möjligen skulle inställa mig för att hämta upp gullvipporna efter deras resa till Öret 1600 hrs. Ilsken som en bålgeting satte jag mig kl 15.15 på parkeringen vid mikaelsgården och försökte få tag på mannen, vilket var helt ogörligt. Ilskan stegrades... När klockan var 1610 rullade bussen in och jag kunde få med mig två lyckliga och smått surkartiga töser hem. Det blir lätt så när de har haft så okristligt roligt... äpplet faller inte så långt från trädet tycks det.. hehe..
16.30 slocknade jag i sängen, 09.45 vaknade jag i morse...och var ganska snäll igen! Jag fick ett jättefint läderarmband av mina underbara Gullvippor!... Och genast fick jag ett dåligt samvete för att jag inte själv tycker att jag är en så himla underbar mamma så jag förtjänar en så fin present. Men i nuläget skyller jag allt vad dåligt tålamod och taskigt humör heter på den här snuvan som inte ger med sig. Fett less!!
Nu väntas Mannen hem och resultatet från kvällens eldprov. Har har tillåtelse att spela golf på egen hand eller icke?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar