...och jag!
Lite så känner jag mig. Som ett vrak, o vrak behöver vård o kärlek.
Trött som en döderhultare o svullen som ett roadkill. Dags för bot o bättring! Så ock skrivet, så skall också utföras!!
Man, barn o jag begav oss ut på promenad. Hade det inte varit för den förbannade motvinden hade det varit toppen! Nu var det bara behagligt, ända tills vi befann oss allra längst bort på våran tänkta rutt. Då ballade höften ur så kapitalt.
JA! Jag inser varför det blir såhär! Jag är lika otränad som Dileva bär kaftan. Skamligt!! Men va fan, bryt ihop o kom igen!
BTW! Motvind suger verkligen...!! Alltså helt perverst lite gillar jag motvind!
Nu tänker jag okynnesstretcha kroppen. Både för att jag behöver och för att jag kan!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar