lördag 31 december 2016

2016


En liten sammanfattning i all ödmjukhet.

Jag inledde 2016 med att ro min första mil evvah´ på roddmaskinen. Understundom trodde jag att jag skulle smälla av och att jag skulle dö, men sista halvmilen så kändes det lite bättre. Jag rev till o med sönder hållaren till telefonen som satt runt armen då den inte pallade med påfrestningarna av mina biceps :)

Den 10 januari ringde Pappa och signalerade fara.. Mamma var dålig och fick åka in på akuten med hjärnblödning. En av de absolut jobbigaste stunderna i mitt liv att se min älskade Mamma i det tillståndet. Idag mår hon mycket bättre och jag är så glad att hon är så pass pigg som hon är. Min fina Mamma.

E störde sig som fan på att ingen skötte om Mormors hår så hon fick ta tag i saken själv och hjälpa till så det blev någon ordning på allt!
Crossfit Open 2016... Kräkvarning och en hel del ångest, men jag tog mig igenom det också. Somliga delar kunde jag inte genomföra just eftersom jag inte har satt en endaste förnicklad muscle up, men jag ska jobba på det under 2017. Hursomhelst så var det skitkul i vanlig ordning, men 16.5 kommer gå till historien som den jävligaste wod jag någonsin genomfört.


21-18-15-12-9-6-3 reps for time of:

Thrusters
Burpees



Jag genomförde och godkändes på Crossfit Level 1 utbildningen. En galet rolig helg tillsammans med K och T och därefter har träningen bara blivit roligare när jag får stå och peppa andra människor till att göra sitt yttersta, entusiasmera och inspirera mina atleter. Så kul! 


Fina L och jag drog en helg till Mjölby och hängde med Lisa och Mange Så jäkla mysigt att bränna iväg på en roadtrip. Träna, äta och skratta. Dessutom så var det en av försommarens varmaste dagar helger och vi satt och pustade och svettades på altanen, men att gå in var inte att tänka på. Är det sol så sitter man ute. BASTA!

Dessutom fick jag för första gången stifta bekantskap med ett utav Djävulens verktyg, assault biken. Dra mig ända åt skogen vilken mthrfckr! En minut max prestation och jag mådde pyton resten av kvällen! Jag hade sannerligen ingen aptit och funderade allvarligt på om jag hade blivit sjuk. Någonting odefinerbart åkte hiss inom mig och var skrämmande nära att återigen se dagens ljus. Ruggigt! Under 2017 ska jag jobba på våran relation, assault-jävla-biken... Face your fears, som man klyschigt brukar säga.



Kast med Atlaskula, då blir man så här grisig om tassarna. Men ack så kul vi hade!
En dag på flygplatsen i Västerås och flyguppvisning. En helt alltigenom fantastisk dag att ligga i solen och bara titta upp i himlen. Detta resultade också i en kollosalt ojämn solbränna. VÄRT!!

Men helt bara kul har det ju inte varit, även om det var tvunget.. Jag flyttade ifrån och skilde mig från mannen jag trodde jag planerat bli gammal tillsammans med. Ett klokt beslut kan jag ju säga så här i efterhand, men ack så jobbigt det var innan allt var klart med boendet! Nu har jag min lägenhet och jag trivs så fantastiskt bra i den. 


Jag kan banne mig GÅ till jobbet nu!!

Nya fredagsvanor när man är ensam och töserna är hos sin Pappa. Nåt kul måste ju jag också få ha. 

Luftning med min Darling Å! Jag älskar Dig min fina vän och vet inte vad jag skulle gjort utan Dig och kloka råd när det varit som mörkast på min himmel.
E och jag var iväg med familjen A/J på tatueringsmässa på hennes födelsedag. I födelsedagspresent fick hon en piercing i örat och denna gång var det inte piercing med pistol, utan med nål och pannben. 
"FYYY FAAAAN MAMMA!!" var det första hon väste när nålen stack ut som en jättetagg på ett piggsvin ur hennes öra. Hon såg rätt lustig ut där hon satt så jag kunde inte låta bli att fnissa en aning. Sen, när väl hennes örhänge satt där var hon lika cool som vanligt igen. 
Givetvis blev ju jag sugen på att göra den här traguspiercingen som jag så länge suktat efter... sagt och gjort. So be it! Nu sitter den där och jag är supernöjd!

Att A vågade genomföra den första gymnastikuppvisningen var stort för henne. Så nervös hon var, men hon var så duktig! Hon kom ihåg allt hon skulle göra, alla steg och placeringar. Äntligen har hon hittat det hon vill hålla på med. Gymnastik är hennes liv och hon är både ivrig och inte alls särskilt lat när det vankas träning med truppen. Dessutom har hon genomfört sin första tävling där hon och hennes trupp drog till sig ett guld!! Hon grät och likaså hennes mamma som fällde en tår över hennes genuina och så välförtjänta lycka.
Syrran var inte lika imponerad över att sitta i en gymnastiksal en hel dag och roade sig med att fotografera. Detta foto som hon tog då när vi satt på bänken fullkomligt älskar jag och funderar på att trycka upp och sätta på väggen. 

En del tävlingar har det blivit också...och lite träning...

  


Westridge open med mina boys!




Carbonriver Throwdown. Ett högst intressant spektakel av sällan skådat slag då det stod som spön i backen. Allt var blött, fuktigt och lerigt och understundom frös jag arslet av mig och andra stunder svettades jag floder .

 
Pennybridge open. Jag och R i ett lag och K körde individuellt. Så kul! 


En liten mini-sommartävling hos familjen F. 

 Fitnessfestivalen där jag faktiskt placerade mig på en 8:e plats.. Chockerande minst sagt!! 

Min vapendragare R! Tack för allt du stått ut med under 2016! Jag hoppas på flera äventyr ihop! Du får mig att bita ihop lite extra och köra på liiite hårdare. 
Surisen och jag! Vi fann varandra tillslut! Vi kommer ha mycket kul ihop tror jag! Kylskåpet är fyllt med lite andra sorter nu som jag hoppas kommer ge mig kvittrande smaklökar


När inte riktiga tomten kommer och inte heller Pappa vill klä ut sig till tomte, då får man ta saken i egna händer. Själv är bäste dräng, menade E och drog på sig tomtedräkten och med hjälp av lillasyster delade de ut julklapparna. Faktiskt hade också jag varit snäll skulle det visa sig så Mamma gav mig Mormors vigselring. Som jag har suktat efter den och äntligen så valde min fina Mamma att jag skulle få den. Både Mamma och jag blev lite emotionellt påverkade och fick tårar i ögonen. Jag älskar den ringen och lovar att vårda den ömt.


Så om några timmar är det då 2017. 
Vad har jag för förväntningar? Planer? 

Helt ärligt så vet jag inte vad jag förväntar mig av nästa år... Jag vill bringa ordning och få struktur på  tillvaron. Tydlighet! Att den gråa dimman innanför bröstbenet kan lösas upp och att jag kan få andas ren luft igen. Jag har tagit steget och lever nu ensam med töserna som i den verkliga världen innebär att de är hos mig varannan vecka. Det är påfrestande i sig, ingen ska säga något annat än att det är jobbigt att inte få ha barnen hela tiden, men samtidigt så gör det att jag också får tid för läkning och att jag får tid för mig själv vilket har varit en bristvara det senaste året. Mitt behov av tid för mig själv har ökat markant och på så här vis styr jag själv över min tillvaro och jag trivs rätt bra med det faktiskt.. 
Jag vill vara en så bra Mamma för mina så högt älskade töser som jag bara kan och jag hoppas att 2017 kan vara året som jag tillåter mig själv att faktiskt fokusera på det mera än vad jag kunnat tidigare. 

Inte någon gång under mitt liv har jag känt mig så stark som jag gör nu. Både fysiskt och psykiskt. 2016 har varit omtumlande rent mentalt och mycket har ställts på sin spets. Så fruktansvärt jobbiga beslut har tagits och många tårar har rullat, men jag hade aldrig kommit till den punkten i mitt inre om jag fortsatt i samma hjulspår.
Det som också behöver nämnas är att jag under den sista halvan av 2016 har varit så mycket mindre arg än på mycket länge! Jag har pratat mycket, herrejisses vad jag har pratat och resonerat, både med mig själv, men jag har haft god hjälp också.

Jag vill utveckla min träning så mycket och det finns så mycket jag behöver öva på. Både styrka med vikter, men också med gymnastiska övningar. Kan året som kommer vara det året då jag kanske sätter en muscle up? Nya PR?
Den som lever får se och som jag önskar att jag får leva!

Vissa dagar är det rent skit, men jag är jävligt nöjd över varje dag jag får finnas! Jag är kär i livet.

I morgon Sol  🔆
Med detta sagt ska jag nu gå och måla naglarna gröna, duscha, lägga makeup, dra på mig klänningen, packa ner mina surisar och åka på nyårsfirande hos H o K.


Nu gör vi det!
Mina fina vänner!
R, Å, Ka, L, Ke

2 kommentarer:

Rosshyttan deLuxe sa...

Som jag älskar dig <3
Vilket år du haft men ändå finns du alltid där <3

Unknown sa...

Fortsätt vara stark!