Reflektioner över dagen...

....ja, vad är det som gör denna tisdag minnesvärd?
Fasiken så drygt det är att jag måste tänka efter.

Samtal...jag tror att denna dag kantats av samtal. 🌞
Samtal som jag kan hoppas mynna ut i något bra, något kreativt och konstruktivt. Känslan att man inte behöver stå upp för något ensam när det blåser omkring en utan att man kan ta stöd av varandra. Angenämt även om jag vet att det kan bli rätt meckigt...
Jag är nog lite utav en stridis ändå, utan att jag för den sakens skull har erfarit det tidigare på samma sätt. Jag har bara en lite annorlunda infallsvinkel till det hela nu.
Tidigare så skrek och gapade jag för att få fram ett budskap eller för att signalera att jag faktiskt kände mig orättvist behandlad men utan att själva andemeningen och känslan kom fram. Det blev bara en massa hårda ord och höga röster. Situationen kvarstod... Varken kreativt eller konstruktivt för någon part.
Med lite tid bakom mig för att landa i mig själv så har jag kanske kommit lite närmare den sidan av min person där jag kan förnimma känslan att komma med fakta, att vara mera saklig och FAKTISKT få fram budskapet och inte bara stå där, högröd, skitförbannad och med den jobbigt höga rösten och faktiskt förmedla vad saken egentligen handlar om. Sen att mottagaren av informationen eventuellt inte tar till sig och verkligen lyssnar, det är inte mitt ansvar. My part of the deal is done.
Det tar tid, jag är som bekant "charmigt trög", men något händer! Jag har ännu lång väg kvar, men jag är något på spåren... Det finns ett ljus även i denna tunnel om det vill sig väl och jag vill ju tro att det är så.