Åtskilliga månader sedan vill jag minnas..
Framfotalöpningen håller sig i färskt minne, men att andas långt nere i lungorna, det är som bortblåst. Istället toppandas jag och har lite panikångestkänsla vid varje löpsteg. Jag vill minnas att jag fick bassning för det under förra säsongen och det visar sig att det är sannerligen inte som att cykla. Den lilla förvärvade kunskapen och förmågan jag lyckades tillskansa mig är totalt utraderad så det är bara att lära om igen helt enkelt.
Dessutom har kroppen glömt bort hur löpning ska hanteras så hela baksidan av bägge benen har stelnat ihop fullständigt och träningsvärken är monumental.
Imorgon är det som vanligt igen och då menar jag OLY. Lite skivstång, magnesium och kraftuttryck.
Mot nya, tyngre vikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar