Föräldraskap...??

Så än en gång kan man lägga en helg bakom sig.. En helg som faktiskt kan räknas in som en bra helg.. Jag har faktiskt inte gjort något speciellt. Klippt hår, plockat ögonbryn, medlat mellan fullständigt rabiata småflickor.. (otroligt vilka höga toner flickebarnet kan åstadkomma), stuvat in alla julprydnader, i den för dessa ting, minimala garderoben, lagat mat, bakat bröd sorterat in tvätt och givetvis tvättat... Vad vore en helg utan att tvättmaskinen går?? Ja, jag kan inte finna ord för en dylik händelse. Det bara går inte! Nischt möglisch...seppa possible, mission impossible.. Jag är en rackare på språk minsann, I know!

I lördags kväll så var min kära make näst in till medvetslös på aftonen efter det att ha jobbat sen fredagsmorgonen. Så givetvis när han lade sig så slängde jag en blick på mitt scrapbord och jag kände en lust som inte var av denna värld. Men är det något som jag har lärt mig nu så är det, och lyssna nu noga "I will say this only once"... Lägg dig aldrig bekvämt innan du har bestämt dig ordentligt..!! Det slutade med att jag slökollade på "DiagnosX" på Discovery och somnade där i fåtöljen..Ganska skönt att ligga där helt solokvist och begrunda livet från en annan synvinkel.. Lyssna på barnen som snarkar, katten som ligger och kurrar på mitt bröst och mannen som ligger i sin säng och sover en välbehövlig sömn.
Men påföljden av detta nu är iallafall att jag lider av scrapabstinens!! Jisses vad jag längtar till nästa lördag då jag ska till Enköping en heldag igen! WIHAAAAAAA!!

Igår kväll då.. Mm, någonstans i min moderliga reptilhjärna så vet jag ju att vakna på dåligt humör som den lilla donnan gör i hemmet hos oss. Ett sådant humör blir högst tveksamt bättre av att man på morgonen blir väckt till oklarhet i vilka kläder som ska iklädas denna dag.
Givetvis tänkte jag ju då att "Jag plockar fram kläderna i afton istället och visar henne så kan hon delge sitt tycke för plaggen".. Mm, sagt och gjort... Byxorna var fula, strumporna trånga men tröjan kunde hon ju drista sig till att ha på sig. Hon gick iallafall med på att ha kläderna. Så lugn i hågen och förvissad om vilka kläder hon skulle ha somnade hon, och jag, kände ett lugn och en tillfredsställelse över min nyvunna mark...TRODDE JAG JA!!! Lilla nådig madame vaknar i lugn och ro, med hyfsat gott humör, håret som jag hade flätat kvällen innan var tämligen fritt från tovor och hon kom lomandes med tandborsten redo för det man nu gör med tandborsten. Även det gick bra, tills kläderna skulle på... "MAAAAAAAAAAAAAAAMMAAAAAAAAA!!! BYXORNA STICKS JUUUUU!!! WAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHH!!!! SLÄÄÄÄÄPP MIG!!!!!!! " och sen som kronan på verket "IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHHHH!!!" och den tonen hon tog kan jag sätta min månadspeng på att den skär genom titan... värren än den hårdaste diamantkrona..för jag kan säga att min hörsel kommer aldrig att bli sig lik igen...no way!
Där tog det liksom slut för mig.. Hur ända in i hälsingland kan ett par velourbyxor stickas???
Efter den brottningsmatchen som sen ägde rum (vilket har blivit en vana nu) satt nu byxorna på och flickan tog sin ryggsäck och kanin under armen, bligade surt på mig under lugg och packade sig ner till bilen där det vid detta laget stod en Pappa med stressen lysande ur ögonen...
Det är tur att töserna är så in i vassen söta!!