Ooooooh...

Nu är det nära... På tisdag så lägger jag mig under nålen. Fint som snus det!
Eventuellt så hänger min kära vän A. med och håller mig distraherad... Sen om hon orkar vara med hela dagen ska låtas vara osagt.
Men tanken som slog mig idag var den om det är så himla lämpligt för mig att köra hem efter jag är klar? Inte så att jag yrkar på att A. SKA vara kvar med mig, men tanken går snarare på HUR ska jag ta mig hem om A. åker hem? Nåväl, det löser sig väl kan jag tro.
Jag körde ju hem från akutbesöket efter min sjukdom i somras och sägas bör väl att jag inte var fräsch som en nyponros efter vare sig timmarna på akutmottagningen eller veckan med feber... VAffan... det här fixar sig!!! Bara jag har fordon så löser det sig! Man får köra så sakteliga...

I morse så lämnade jag lilla fröken på dagis i vanlig ordning.. Som sig bör så brukar jag pussa fast en puss på hennes kind, så även denna morgon.....trodde jag ja!
När jag ligger i startgroparna för att utföra detta så ryggar flickebarnet och utbrister;
-Ge dig Mamma!...
Helt perplex tittar jag på henne och utbrister i skratt och traskar till bilen och susar till jobbet. Hela denna dagen har jag gått och tänkt på detta och blivit full i skratt över detta tilltag från en 5-åring. Är det nu det börjar undrar man?...

_______________________________

Klokt:

Den verkligt lata människan kommer ingenvart. Den ständigt upptagna människan kommer inte mycket längre.
Sir Heneage Oglivie

_______________________________