Faktum är att ibland är man (jag) åt fanders för känslosam och
impulsiv. Man tar ut saker och ting i förskott innan man ens har
tillräcklig information. Frågan är om det kan ses som en dålig
sida, eller om det är sunt att känna saker? Egentligen skulle jag nog
vilja ha förmågan att lägga saker och ting lite på "vänt" och
istället engagera mig till fullo när det verkligen gäller. Men
nä... Här sitter man och oroar sig över något som jag
överhuvudtaget inte kan påverka eller inverka på, på något sätt.
Bara att sitta, vänta och hoppas på att allt löser sig till det
bästa.
Fast jag kan inte låta bli att kasta onda besvärjelser över somliga
inom läkarkåren o hoppas att de någon gång får råka ut för samma
bemötande själva som de själva dessvärre tvingar på sina
patienter...
Världen är orättvis... Sannerligen. Men finns rättvisa
överhuvudtaget...någonstans??
När får en människa värde nog för att ses med mänskliga ögon.
Ögon som vill hjälpa, vårda och ombesörja att beslut kan fattas.
Beslut som tar saker i rätt riktning, eller åtminstone ger alternativ.
Måtte dessa rötägg flytta på sig och ge utrymme för genuina
människor!
Sådana människor som jag ska inte bli läkare. Därför har jag
godheten att lämna plats för den som är bättre lämpad. Men varför
finns det inte flera människor med en aning självinsikt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar