På radion idag uppmanades vi vanliga människor att se uppåt mot hustaken när vi går på stan eller var vi än kan tänkas få för oss att flanera... Fastighetsägarna i kommunerna hinner inte med att rensa bort alla istappar på husen. Vi medborgare ombads därför att "tillsammans, faktiskt titta själva efter farliga istappar på taken".
Personligen har jag inga som helst problem med det. Att försöka kolla efter lite själv alltså. För som en person sade på radion "det behövs inte mycket is för att det ska göra ont".
Men samtidigt måste jag ställa mig frågan, måste vi människor uppmanas att se oss för? Ligger inte det lite i eget intresse att hålla huvudet helt? Känns som en hyggligt viktig del av kroppen ändå? Eller känner vi oss bekväma med tanken att hålla fastighetsägare o kommuner ansvariga för att isiga projektiler skall genomborra våra kroppar? Blir skadorna mindre om vi skyller på någon annan? Ett hål i huvvet känns inte behagligt hur det än uppstår...tror JAG iallafall! Hittills har jag haft förmånen att slippa denna erfarenhet, o ingen behöver faktiskt tala om för mig att jag inte ska skaffa mig den heller. Erfarenheten alltså...
Att vara dum i huvudet kan man leva med, men håligheter i nyss nämnda tror jag är svårare...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar