Diverse okvädesnamn o hot utdelades systrarna emellan. Tillslut blev E så rasande att hon i vredesmod drog på sig stövlar o jacka o skulle "minsann GÅ till Sala!"
Promenaden blev kort. Den tog slut efter ca 30 meter då det blev lite läbbans strax efter bilen. Tillflykten blev istället trappen där hon under 5-10 minuters tid stod o pratade för sig själv om hur dum hon minsann tyckte att både lillasyster o jag var.
Sen kom hon in o morrade ett tag för att sen sätta sig i pyssel.
När aftonen sen var över oss o jag låg o tog igen mig på soffan o mannen läser saga för de små juvelerna ringer det på dörren...?!
Då jag är konvalecent överlåter jag öppnandet åt man o barn, som dessutom är ganska mycket snabbare än vad jag är i detta skick. Tänker, vanan trogen, "att det är ju iallafall inte till mig". Men döm om min förvåning när jag känner igen det trivsamma kvittret från bästa Elin som helt oförhappandes kommer o levererar en bukett med vita tulpaner, o till MIG dessutom!!
Gulle Elin!! Värmde massor!
1 kommentar:
Åh, gulle gulle Elin, så rart!
Tror du behövde det för ditt tillfrisknande, hoppas du mår bättre nu.
Ska nog köpa mig en bukett vita till helgen jag med.
Skicka en kommentar