...DÅ svaras det i telefon...
Tänkte ringa en sista gång till Strömsholm. Bara för att höra de säga att jag skulle avvakta. Det var min plan...
ATT de svarade fick mig att bli perplex o säkert väldigt konstig i tonen. Sen när hon säger att jag borde komma in med henne började jag nästan grina. Klockan var ju 22:45 o jag var ju så säker på att de inte skulle svara!!!
Men som sagt, kisse ska inte behöva ha ont, så jag susade iväg. Inte hittar jag heller. Prövningar, prövningar, prövningar!
Nu ligger jag här o kan INTE sova o framför allt ganska fattig... En jädra tim-taxa det håller med. Men skönt att veta att det inte är någon fara med henne.
Grävlingen jag hade med mig i buren hem ligger o pustar ut i badrummet o vad jag hoppas på är att hon tvättar sig ren igen. Kattpink är verkligen avskyvärt! Tur jag fortfarande är täppt i näsan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar