Allt jag ville var att någon på Barnmottagningen skulle tala om för mig hur vi skulle hantera lillasysters omåttligt bångstyriga mage. Istället hamnade jag på 1177, sjukvårdsupplysningen o därifrån remitterad raka vägen till akuten. Yiihaa... Oh happy days...!...
En akutmottagning som var fylld till brädden med folk i sann tv-serie-anda. Det vara bara till att slå ner röva på stolen o invänta nr 350...när röva landade på stolen stod siffran på 337 o rörde sig 5 nummer på en timme... Oh glorious days!!!... Tillslut fick jag iallafall flickan att få ligga på en av britsarna i väntrummet.
Att stå o titta på en sovande tös, utan stol eller ngt att sysselsätta sig med är nog så nära den absoluta tristesspunkten det är psykiskt möjligt.
Efter 2 1/2 timme fick så ändå DrPatricia nåden att ta anamnes, palpera samt okulärt besiktiga min dotter. En oerhört trevlig o sympatisk läkare måste jag säga. Diagnosen blev då, efter ett second opinion från DrVadim, obstipation. Ordinerat; ett mikrolax.
Fråga nr 1 - Varför är spetsen på ett mikrolax hårt, trubbigt o vasst?
Fråga nr 2 - Vad gör man när flickan på hemmaplan säger att "När doktorn kände mig på magen o frågade mig om de gjorde ont, o jag sade Nej, så gjorde det faktiskt JÄTTEONT!..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar