Usch och fy tusan

I morrn´ är det dags..
I morrn´är det begravning...
Usch...
Finns det något jag avskyr så är det begravningar. Det kommer lätt på topp 5-listan.
Emellanåt så kan jag ifrågasätta religösa traditioner. Jag kan hedra G på så många sätt, annat än att stå och gråta floder inför publik. Defilera runt en kista och gråta floder. Beskåda berg av fina blommor och gråta floder. Se G´s familj i ögonen och gråta floder. Sitta i bänken och gråta floder. Mascara som rinner och skapar oreda. Hulkande och snorande sittandes i en bänk och koncentrera sig på att inte tappa fattningen.
Samtidigt är det en oerhört fin tradition. Fullständigt hjärtslitande, men fin...i bästa fall.
Att inte G finns kvar känns inte på något sätt rätt, överhuvudtaget!
Den barnsliga "rättvisan" kommer upp till ytan. Vad är rättvist? Kan det någonsin bli rättvist? Varför får vissa människor utan förnuftiga värderingar såsom pedofiler & våldtäktsmän finnas kvar och människor som G plågas?
Jag hatar förändring! Jag hatar förändringar, såsom dessa och överraskningar i vissa former...
Varför kan det inte vara som det alltid har varit?!!
...dessutom jävlas strykjärnet...