Vackra G!

Begravningen igår var precis så hemsk som jag först anat. Och ännu finare än vad jag först anat! Med sånger som "Tänd ett ljus" och "Memory" var det omöjligt att hålla tårarna borta.
G hade banat vägen för familjen och talat om hur hon ville ha det.
Väldigt oväntat var att det var storasyster som satt och såg väldigt oförstående ut under begravningsceremonin och lillasyster grät, grät och grät.
Att komma hem till morbror B efteråt var också det en märklig känsla, snudd på kusligt. Att komma till deras gemensamma hem och att G inte fanns där. Så tomt på personer, men så många minnen! Ett foto på henne och hennes halsband med guldhjärtat hängandes i ramen bredvid sängen... Återigen tårar...
När det var dags för avfärd fanns bara B att krama adjö... ingen G. Tårar...

Ja, jag vet. Dags för att torka tårarna och komma igen. Jag vet att det går, men det är så oerhört svårt!