Kan det kallas I-landsproblem när jag krupit till kojs, fluffat till kuddarna på bästa vis, ställt klockorna inför morgondagen o lyckats med konststycket att INTE fått klockradion att störas av telefonerna. Mannen är ju som sagt lite känslig för oljud...eller ja...Ljud överhuvudtaget.. Iallafall, att lyckas med allt detta utan att väcka upp prinsessan på ärten, o nöjd som en kattunge ligga i min säng o bara i stort sett sluta ögonen o somna...DÅ!! Just då märker jag att Mannen knyckt mitt täcke... MITT tjocka, tunga o varma täcke!
Där ligger han, min äkta hälft o sover som en nyammad bebis o jag ligger här. I ett mastodontantiklimax över min succé att inte väcka honom för att nu inte ha någon som helst lust att ha honom sovandes. Jag vill ha MITT TÄCKE!! Inte ett fjösigt, kallt o slappt fladder som med nöd o näppe värmer min kyliga kropp..
Det kommer bli en hård natt, o för vem av oss, det är inte till fullo utrett ännu!
Mm, i sanning! Ett kvalitativt I-landsproblem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar