Mannen på villovägar och jag på personalbefrämjande åtgärder hela dagen... Inget av det känns kul alls! Tillbaka på jobbet på blixtvisit efter väl utfört värv stötte jag o vipporna på chefen i dörren, varpå lillasyster kläckte ur sig
-Mamma, nu har chefen gått! Då kan nu göra vad ni vill på jobbet!!
Det känns bra att hon inser chefens roll på arbetsplatsen redan i tidig ålder ;)
Väl hemma igen känner jag hur pass påfrestande det är att låta ärligheten flöda. Både inuti skallen och utanpå kroppen... Tack och lov för att bägge tjejjerna insåg sin moders mentala begränsning och hjälpte till på alla sätt de kunde.
Sen att mannen befinner sig på annan ort gör att man blir påmind om sakerna man i vanliga fall är två om. Fasen så bekväm man (jag kanske ska säga JAG) är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar