När jag kom hem från jobbet ikväll var min tallrik fint framdukad på matsalsbordet torsdagskvällen till ära, med namnlappen fint placerad vid min plats. Ljus var tända och ett fat med E´s nybakade muffins stod för mig att äta till efterrätt. Det var så rasande fint och lillasyster visste inte hur hon skulle bete sig innan jag hade upptäckt det mysiga välkomnandet. Hon hade ju trots allt lovat och svurit en ed på tystnad till storasyster att jag skulle få upptäcka denna överraskning på egen hand. Ivern och lyckan visste inga gränser... När jag vid nattningen skulle tala om för henne att jag hade sett den fina överraskningen och berömma henne för att hon hade lyckats hålla denna hemlighet i 10 hela minuter tog det slut och glädjen tippade över till sorg och tandagnisslan. Hon hade ju faktiskt inte dukat! Inte bakat några muffins, det hade ju E gjort! Inte heller hade hon gjort den fina namnskylten...
-Du ska inte krama mig Mamma!! Jag har inte gjort något braaaaaaaaaaaaa!!!!!! GÅÅ UUUT UR MITT RUM!!! vrålade hon och gömde sig under sitt täcke och gjorde sig själv till en human-size-kålmask
Jag kramade och pussade våran kålmask godnatt och talade om hur högt älskad hon är och att hon gör bra saker varje dag.
Min chef går och fnissar högt.. inte alls för sig själv. Han försöker inte ens dölja att han tycker det är så fantastiskt förnöjsamt att jag om bara ett fåtal år kommer ha två hormonmättade tonårsflickor. Den ena mera utåtagerande än den andra... Och det passar ju förträffligt eftersom jag är en så lugn och behärskad person... Bring it on, säger jag bara! Make my day!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar