Under en period gick jag med klockan på armen o faktiskt visste vad klockan var.
Därpå följde en period av att jag gick med klockan på armen o inte hade en aning om vad klockan var. Jag kände mig naken o utelämnad från all förankring i tillvaron om jag inte hade uret på mig!
Sen startade en period av total ovisshet o jag gillade det INTE! Jag orkade helt enkelt inte förklara för folk varför jag gick omkring med klockan på armen utan att den funkade.
Men NU!
Det krävdes en näsoperation med påföljande sjukskrivning o en tur in till stan för proviantering för mannen för jag skulle få tummen ur r*ven o ta tag i klockfrågan. Jag delegerade uppgiften att stega in till en auktoriserad urmakare o få det fördömda batteriet utbytt.
Men nu är det gjort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar