Varför är det så?

Allt...eller ja...
Jag börjar om.
...Mycket av det som är roligt, gott eller snyggt är på något sätt förödande. Antingen för figuren, ekonomin eller livet i stort.
Du ska vara på jobbet under dygnets bästa timmar. Maten du äter ska vara fasansfullt nyttig. Kläderna man vill ikläda sig ska gräva gigantiska hål i bankkontot o ens fritidsintressen ska också dessa göra sig påminda på inte alltid positiva sätt.
Landet man bor i är känt för invånarnas konsumtion av antidepressiv medicin o terapeuterna skrattar hela vägen till banken. Och för att ta sig till solen, under en period längre än en-två veckor, så krävs perversa summor och allt som hör därtill...
Nä, en hotellfrukost att börja dagen med skulle sitta som en smäck! Glida in på sitt jobb o göra nåt genuint kul när man hade lust. Att ha möjlighet att nyttja vin, choklad o allt lustfyllt, eller att bara inte göra någonting överhuvudtaget utan att känna skuld eller riskera att bli katastrofalt överviktig, få en acneexplosion eller alkoholist för den delen eller bli kategoriserad som en jävla latmask...
Jag unnar verkligen mina medmänniskor att uppskatta livet och mig själv också när tillfälle så gives. Att uppskatta varje dag man får andas o krama sina barn o känna ren o skär lycka. Underbart!
Men håll för fan med om att det är väldigt tjaskigt att mycket av det som händer i vardagen är tråkigt? ;) Du ska äta grönsaker, måttlig konsumtion av socker, fett och kött och ett övermått av grönsaker, högvärdigt protein, vitaminer och mineraler. Betala räkningar, höga som hus, som rätt som det är dimper ner i brevlådan. Man bör träna som en dåre, helst med PT för att få högkvalitativ träning, på ett dyrt jävla gym med top of the line-utrustning, älska som det inte fanns någon morgondag, underhålla familjen och vara så galet produktiv. Helt ärligt, hur lätt är egentligen allt detta...seriöst!?
Nej, jag är inte otacksam över vad jag har. Jag trivs på mitt jobb (emellanåt), älskar min familj, har det jag behöver...egentligen...även fast jag kör en utrotningshotad SAAB! Men man kan väl få önska ett liv likt Bill Gates? Vad är det för fel på drömmar? Drömmer man så riskerar man att stämplas som otacksam. Men som ordspråket säger "Den fattige önskar endast en sak, den rike inget" Så mina funderingar torde snarast ses som ett sundhetstecken! För att inte tala om hur vansinnigt ofokuserad jag är när jag skriver detta. :)