Sötebrödsdagarna is no more

Nu har det gått 17 dagar. 17 DAGAR!! När man skriver det så ser det ut som en hel evighet. Säkert så känns det även så. Jag vet ju inte, jag har ju då jobbat. Men för gullvipporna mina har det varit väldigt långa och sköna dagar där endast de själva, och ibland knappt ens dom visste hur dagarna skulle te sig. Brutal-relaxing!!
Men i morse ringde klockan 06.00 och dessa 17 dagar kändes som de aldrig existerat. Den vanligtvis så rara A morrade och spottade svavel omkring sig igenom de första 30 minuterna av morgonen och E fick jag nästan välta ur sängen... Så fort går det alltså att återgå till de invanda rutinerna. Inte ens en ledighet kan råda bot på detta! Egentligen är jag inte på något sätt bekväm i rutiner. Jag utför dessa under skepsis och viss motvillighet. Men jag inser att de på något vis fyller en funktion, men att det ska vara så ATTANS svårt att upprätthålla dessa rutiner! Min dysfunktionella hjärna kan inte hantera ett rutinläge.. inte något annat läge heller för den delen... JO! Semesterläget funkar fint! Har inte några som helst problem där faktiskt!

Men något som man kan dra lite på smilbanden åt och känna hur bröstkorgen öppnar upp sig inför är det faktum att sen den 28/12 till idag har vi fått 7 minuter längre morgonljus och 17 minuter längre eftermiddagsljus! Sug på den!!

Dessutom är det snart dags för bio igen. Denna gång "Hamilton"... Oavsett handling tror jag att jag kommer gilla denna film :-)