Efter jobbet, i bilen på väg hem,.blev jag så överväldigande sugen på att bege mig iväg på en hurtigcykeltur. Jag hade jobbat kväll och hade varit en sväng förbi päronen så jag var ganska ännu senare än brukligt men faktiskt stoppade det mig inte. Direkt efter jag hade röjt av i köket svidade jag om till rövkuddebyxa o vurp-ollon, laddade Sabaton i lurarna o susade sen iväg.
Eftersom jag inte hade tränat på nu över två veckor var jag fullständigt bredd på att konditionen inte skulle vara den bästa. Det var den inte heller, men det var helt enligt plan så jag hängde inte läpp för det utan såg det som ett mål inför nästa tur.
Efter tre km kände jag av ett envist sendrag under den högra foten. Jag försökte verkligen ignorera det, men när det även började dra under vänster fot tappade jag fart. Som grädde på moset slog det dessutom stopp i vänster vad... Då tappade jag faktiskt modet totalt!
Jag trampade efter bästa förmåga men var efter en liten bit farligt nära att kasta cykeljäveln i diket o ringa efter skjuts. Som tur var kunde jag, som det anstår en vuxen människa, repa humör o jag tog mig sakta men säkert mot hemmet. Men jag fick nog, med trippla sendrag trampa mig igenom ca 8-9 km. En erfarenhet jag hoppas slippa återuppleva.
Nu har det gått 2,5 timme sen jag kom hem o det retar fortfarande i höger fot. Det ska bli intressant o se hur denna natt slutar.
Vätskebrist? Magnesiumbrist? Brist på strawberry daiquiri eller kanske GT?
Som plåster på såren överraskade Mannen med väldoftande liljekonvaljer o syrener. Härligt att vakna till den doften!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar