Lillasyster hade ikväll problem att komma iordning inför läggningen.
Hon hade stängt in sig på sitt rum. Vis av erfarenhet anade jag ugglor i mossen o knackade försiktigt på dörren o förhörde mig om hennes framgångar. Jag möts av två förskräckta rådjursögon som kvällen till ära även kantas av skam o olust..
Till en början känner jag irritation, men frågar ändå damen;
-Hur går det? Är du färdig snart?
Hennes ögon o underläpp darrar till innan hon efter en kort stund svarar;
-Mamma, jag hittade en groda som jag lade i sängen i dockskåpet...och vet du Mamma?... Nu...nu hittar jag honom inte...!
Jag anar svaret, men frågar ändå o hoppas på ett svar jag inte tror jag kommer få;
-Tog du in en levande groda o lade den i dockskåpet?
Nu darrar läppen ännu lite mera.
-Mmm.
-Varför i hela friden tog du in en groda som dessutom levde?!
-Jag tycker så mycket om dom!!
Jag borde anat oråd då hon grävde i dikena efter maskar som hon lade på sitt ansikte.
Jag borde ha annat oråd då flickebarnet ertappades, sittandes i trädgården med en groda som hon försökte förvandla till prins. (Vi vet ju alla hur det går till)
Jag borde DESSUTOM ha annat oråd i helgen när gullvippan försökte återuppliva en groda som hon råkat klämma ihjäl när hon ville visa den huset hon bodde i... Detta i en skål från Gabrielverken som hon hämtat ifrån köket o fyllt med vatten, lagt i grodan o gömt i sitt rum o hoppats på att den skulle få livet, eller åtminstone känseln i sina ben åter.
Ja, hon har definitivt en fling för slemmiga amfibier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar