Kvällen kunde ha fått fortsätta i samma perfekta linje om jag fått bestämma....vilket jag icke fick..Ödet ville annorlunda, så hos svärpäronen började synfältet krympa o kvällen fick fortsätta med ögonmigrän o viloläge... Mög.
Fast det var ett ytterst litet smolk i den annars så väldiskade bägaren.
Jag har sagt det förut, men det kan inte sägas nog många gånger. Älskar mina vänner!
Och tack K o H för vad just Ni gjort för oss i helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar