Fredag, rätt o slätt.

Ivern hos en blivande 9-åring är så det riktigt vibrerar i luften. Spänningen går nästan att ta på. Och som hon kommer bli lycklig över sin dag!! Det blir bra det här. 

-När jag blir 9 tror jag faktiskt att jag kommer sluta att gnälla faktiskt. På riktigt...., meddelade damen vid middagen. Vi får väl se hur det blir med den saken men hoppas, det kan man ju alltid göra. 

Cyklade för första gången sen jag tryckte in en liten jädra sten i knät. Har haft så gruvligt ont. FÖR ont för det lilla hålet som blev. På vägen in till stan gick det finemang. På core'n likaså. Men de sista fem minuterna på spinningen var inte fullt så behagliga som man (jag) önskat... Trodde att cyklingen hem skulle gå åt pipan... Men jag tog in två minuter o knät funkade, inte som det skulle, men det skötte sig hjälpligt. Pannben eller medvind. Fan vet..

Nu är tårtorna fixade. Plåster o sårtvätt nerpackade. Bullar bakade o paket inslagna. 

KALAS, bring it on. Jag är rustad!