Med en brinnande iver, mera intensiv än en tjatande 9-årings intensitet, trampade E o jag till stan imorse. Det är en sträcka på 10,5 km. Inte kattskit för en 10-åring, kl 7 en måndagmorgon. Men inte ett gnäll. Bara idogt leende o det visade sig att barnet har en sjujäkla benstyrka.
På vägen hem knyckte jag till mig en liten träningstopp o de sista 700 metrarna hem fick jag ta i lite för att komma ifatt ungen. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar