Det började ju vackert med att jag kom iväg för sent hemifrån så jag fick kuta från bilen upp på tåget. Precis när jag kommit på började skiten att rulla och jag var inte ens säker på att jag var på rätt tåg, vilket det lyckligtvis var, men egentligen hade det inte varit någon skillnad... Förklaring kommer.
Jag skulle ju åka med en kollega och var hon satt visste jag inte, jag visste inte ens om hon var med! Eftersök påbörjades och jag fann henne till slut. Lika uppjagad hon över att hon inte visste om jag hade kommit med eller inte. Efter 10 minuter visar det sig att min plånbok ligger kvar hemma. SATANS!!
På skogen i Järlåsa blir tåget stående i en timme pga ett elfel längre fram. Loket får byta sida och dra oss tillbaka till Morgongåva (första budet var att vi skulle tillbaka till Sala, men SJ sansade sig) Väl i MG, efter ytterligare ett elavbrott med stillastående tåg mitt på skogen i ca 15 minuter, stod en buss och väntade och tog oss till Uppsala som utlovat. Vid det här laget var klockan 8:40 och vi skulle ha varit i Stockholm 8:17 eftersom kursen började 9:30 ute på Långholmen.
Lite komiskt ändå, för dagen innan sade kollegan och jag unisont "det är lugnt! DET hinner vi ju lätt!! Hm... Jojo!
På Uppsala centralstation visade det sig att tågen inte gick därifrån heller då det var nåt signalfel på sträckan Uppsala-Stockholm också!
Vid det här laget började A och jag ruttna ur och övervägde att skita i allt och åka hem igen! Men trogna vårat arbete satt vi kvar på tåget. Man vet ju inte, under kan ju inträffa. Vid två tillfällen gick vi ändå av tåget och förberedde oss på att åka hem till Sala igen. Bägge gånger möttes vi av konduktören som bad oss sätta oss igen, för "det är på gång, det är på gång"...
Hetl plötsligt började tågen bredvid oss rulla mot sina destinationer. När vårat tåg började tändas upp och påvisa liv och lust, gick det åt fanders ändå. Precis när vi var på gång att börja rulla dog allt ut....igen!
Folk i vagnen började fnissa och raljera över SJ och deras tillkortakommanden. Givetvis stämde jag in, för jag hade vid det här laget börjat tappa tålamodet ganska kraftigt! Efter 5 minuter hördes det i högtalaren "tyvärr, just när vi skulle börja rulla från perrongen gick tyvärr en kompressor i loket och vi vet inte när felet kan vara reparerat. Vi ber samtliga resenärer till Arlanda att omgående kontakta resecentrum"...
MEN VA FAAAAN!!!
Jag och A gick omedelbart ur tåget, arga som bålgetingar, och började skissa på en ny reseplan, nämligen HEM! Inte heller det skulle visa sig vara någon enkel match. Elfelet som skapat det första stoppet var nämligen inte åtgärdat och vi kunde inte ta tåget hem utan fick vänta på bussen som gick hem först 12.40. Vi kunde alltså inte ta oss varken till Stockholm eller Sala. Pulsen skenade.
Under tiden vi väntade på bussen ringde vi och avbokade kursen och meddelade att vi inte kunde komma pga. elfel, signalfel och trasigt lok. Men den ursäkten godtogs inte, detta var inte så allvarliga fel att vi inte kunde ta oss från Uppsala till Långholmen. Kursavgiften för den kursen vi inte ens kunde ta oss till, skulle ändå debiteras oss, meddelade den där förbannade muttan som skulle undervisa oss i "servicegivande och bemötande"
Så alltså. Hade jag klivit på fel tåg, hade det inte gjort något. Jag hade inte kommit på någon kurs ändå. Vad jag däremot hade slippa utstå var en jävla massa väntan, pulshöjningar i marschtakt och en svettig buss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar