FAN!
Gårdagen var tung. Jag menar tung, TUNG!
Trött och orkeslös. Dock utan ytterligare detaljer som kunde ge mig en hint om vad som komma skulle.. Träningen på kvällen ska vi inte prata om. Vid alla grönsvansade isbjörnar vad det var tungt! Orkade inget, svetten forsade och välbehaget var ganska fjärran.
Senare på kvällen, i mitt hem, började en känsla ta form. Kalla kårar längs med ryggen rasade... Var det måhända en snuva som tagit min kropp, min borg, i anspråk? ANAMMA OCH ANFÄKTA!!
Detta får bara inte hända!!
Somnade tidigt bara för att sova bort skräpet. Vaknade i morse och kände mig inte vidare sjuk, men inte heller skulle jag kunna svara ärligt "jättebra" på frågan "hur är läget?"
Nu har jag setat hela förmiddagen och sugit på om jag ska ta mig ut till Knutis i kväll eller om jag ska ge kroppen lite vila. Jag är ju stark motståndare till vila om det inte är absolut nödvändigt, men om jag ska vara någotsånär som folk i upprätt läge på lördag och prestera något borde jag kanske ta det lite vajert... kanske... möjligen..
FAN! Vill inte! Men det kanske måste bli så? Jag vet inte. Inget är bestämt.
Jag är inte sjuk, men inte helt 100% heller. Vill vara 110%!
Kommer bli det. Frågan är bara när.
Over and out. Måste ut och tjacka nåt sepåphanpiller.
Ta´!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar