Alltså fy fan! Men kärlek ändå!

Kvällens wod var nåt alldeles överjävelusisk! Kroppen var inte alls med på noterna annat än i ToeToBar. Där kunde jag hämta andan. Men i Wallballs'en! Alltså plocka mig, rulla mig i tjära o doppa mig i en tunna svetsflagor vad det smakade svavel o dieselrök i munnen efter första varvet! F Ö R S T A  V A R V E T!!

Självförtroendet fick sig en törn, det ska jag erkänna. Mitt tysta Pep-talk med mig själv var kärvt o osammanhängande. Här följer några exempel;

•Din jävla sopa!!

•Nåja, hur många gånger har Du gjort rodd, t2b o en helvetes massa wb? Kör! Du är bra!

•Du jämför Dig icke med C o V!! Vi är ojämförbara. 

•Jag kämpar jävligt bra, faktiskt!

•8 varv kvar. Du tuffar på bra!

•Fan så kass jag är!! 

•Fuck it!! Nu jävlar avbryter jag!

•Jag avbryter INTE!

•Nu nöter jag på här!

•Skäms! En katastrof är vad jag är!

•Jag kommer inte dö.

•Detta kommer kännas skitbra när det är över. 

•Jag måste pusha mig genom det grönjävligt jobbiga för att utveckla mig!!

•Snart grinar jag!

•Nu grinar jag!

•Och A håller käft, annars stoppar jag ner medicinbollen i halsen på karl'n o blåser ut den genom mag-tarmkanalen. Då jävlar ska han få se på Rule13....

•Några djupa andetag nu. Jag kommer klara det här. 

•Hetsa inte. Bara fullfölj så gott jag kan. 

•Åh! Äntligen 5 varv gjorda! Nu har jag gjorthälften. 

•Herregud! Har jag två varv kvar!!!???

•Ett varv kvar!! Fan så bra jag är!!

•Satan! Där blev V klar...

•Sweet!! Bara en skvätt rodd kvar!

•Fy fan så långt det är att ro 1380 meter... Det måste vara enklare i en riktig båt!

•Jag kommer inte dö! Jag utvecklas! 

•Det här tycker jag om serru....

-Du kan sluta ro nu Sara! C är tillbaka från löpningen.

•Åh A!! Du är en underbar människa! Tror jag älskar Dig!!

Mm, inte helt enligt nån röd tråd direkt... Ibland schysst mot mig o emellanåt min egen lieman.. Stabilt. 

Efter passet började A prata om hur vi resonerat med oss själva under själva träningen o jag blev lite fnissig när jag tänkte på hur ambivalent jag är mot mig. 

Sen sade han nåt annat som fastnade hos mig. 

Han menade att den här sortens träning ger avtryck i vardagen. Det är jag nog benägen att hålla med om. Jag upplever nog mig som starkare rent mentalt o kan hantera mig själv på ett annat sätt. Jag känner skillnad. Jag har mycket att tacka crossfit'en för!

Nu har knäna fått sig en dos kärlek också. 

Vi kommer bli bra. Vi ska bli bra. Men nu ska vi faktiskt sova!