Det brinner!

Jo, mycket riktigt. Det brinner utav bara helskotta i skogarna bortanför Fläckebo. Det är idag dygn 3 med bara timmar ifrån ett fullbordat fjärde dygn av eldens framfart o förintelse. Skadorna är enorma men än så länge har människor o hus klarat sig. Hur länge till? 

Elden drar sig nu ner närmre Rörbosjön där det visst finns fastigheter. Bor det folk där? Jag vet inte. 

Läser på Facebook om familjer som innan de lägger sig säger godnatt till en rökfylld horisont o med en vetskap om att det kan bli läge att evakueras. 

Fruktansvärd tanke! Hur skulle jag själv reagera om det var mitt hus som var i fara? Vad räddar jag? Vad måste lämnas kvar? KAN jag rädda nåt?

Dessa människor lever i en mardröm!

Moder natur ryter ifrån nu o det finns inget vi kan göra. I N T E. E T T. S K I T tydligen, vilket visar sig när alla försök till att kontrollera branden är fruktlösa. Eldtornados med 20 meter höga lågor, eld som tar sig över 150 meter breda brandgator, eld som motar undan räddningstjänsten som måste backa för att inte själva slukas. Helikoptrar som vattenbombar. Frivilliga som ställer upp med vad de kan.  

Moder natur är förbannad. 

Vi människor kan bara se på. Trots all ackumulerad kunskap hos räddningstjänsten o beräkningar med fancy utrustning från SMHI var elden beräknas rulla fram står sig människan rådlös. Vi kan bara kämpa på, i motvind. För blåser, det gör det. Det har moder natur sett till. 

Vi har inte ärvt jorden av våra föräldrar. Vi har heller inte lånat den av våra barn. Det är naturen som regerar. När den bröstar upp sig o visar vad den går för, vilken kapacitet den har, då är människan i ett så kolossalt tydligt underläge. En liten harunge i käftarna på en varg. 

Människan är intet. Naturen är allt. 

Så kan nåt snille komma o säga vad den vill. Men jag är helt övertygad om att det är så. 

Pinsamt hur människan tror sig vara överlägsen o högst upp i näringskedjan. 

Människan åker med som ett rö för vinden om vi står inför nåt av elementen vatten, eld, vind eller jord.