Svårdefinierbar känsla...

...att Peter K är kompetent misstror jag inte för ett ögonblick. Men den här axeln alltså. Det finns inte svordomar, ordstäv eller synonymer lämpliga i något lexikon som med rätta kan få fram känslan som  axeln gör inuti mig. Den gör fanimej mer ont nu än för en vecka sen. 

Jag hoppas att min definition av "det gör ont" överensstämmer med PK's så att jag inte gör nåt tokigt o sabbar den ännu mera. 

Fan, sånt här gör mig rasande. Kroppen ska bara funka! 

För att göra tillvaron ännu lite mer grann o rosaskimrande.... Startade diskmaskinen ikväll. Den surrade o durrade. Inget konstigt med det. Bara det att 10 minuter senare lät den på samma vis utan nån rafflande utveckling. När J skulle stänga av den o byta diskprogram så bara vägrade den avsluta, utan bara fortsatte med sitt blinkande, surrande o durrande. Den dog först efter att sladden rycktes ur väggen. 

Nu är den alltså konstaterat kaputt... Asså jävla dret!!

Och när man inte tror att sången kan bli mera vemodig... Huvudet är tungt, näsan fuktig o halsen sträv..

Vill inte bli sjuk!!! Snälla! Låt mig slippa!

Men den optimistiska sidan tänker såhär. Det är en förkylning o jag kommer överleva den också!!

Men ljuset på våran himmel är K o H som har en diskmaskin ståendes o som vi får ta. Just i detta sista kvartal är det lite som opassande med trasiga diskmaskiner. De är ju inte direkt gratis. Sen, med födelsedagar i kvadrat o sen en satans jul i antågande också. Nej, det känns som utgifterna räcker till ändå...

K o H! Ni är bäst <3