Morgnarna är prövningar, det ska gudarna veta. Mamman i huset har dåligt morgonhumör, det vet man. Storasyster rullar på och endast några små påminnelser behövs. Sen har vi lillasyster... DÄR har vi dåligt morgonhumör i kubik, upphöjt till 100 och till månen och tillbaka.
Det började dåligt redan innan hon klivit upp ur sängen. Sen fortsatte det och peakade när den lilla gullvippan inte fick på sig reflexvästen.
Ja, jag skrek åt mitt barn. Jag betedde mig uselt. Jag faktiskt vrålade till min lilla flicka medans hennes tårar rullade nerför kinderna.
Alla jävla perfekta föräldrar som aldrig skriker och bråkar på sina barn, ni kan bara dra åt helvete!
ÅT HELVETE!
Ni som inte känner mig, kom in i mitt lilla helvete istället innan ni överhuvudtaget yttrar er om att jag är en dålig förälder och vilka fel jag gör.
Hoppas att orden som nu är ur mig kan dränera bort den miserabla känslan jag har inom mig. Min älskade flicka. Förlåt för att jag beter mig som ett arsle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar