Usch!

Vaknar upp från en fruktansvärd mardröm. Maken kallar mig för diverse fula epitet och ber mig dra åt helvete. Barnen kan jag glömma att någonsin mera träffa, inget får jag med mig därifrån och fort ska jag ut! Ett enda stor hånskratt åt mig och jag är totalt utelämnad till mig själv.
Galet obehagligt!!
Jag tror att det är lite D-vitamin som saknas här. Det blir aldrig ljust på dagarna och nattens fruktansvärda känsla följer med hela tiden då kroppen tror att det är natt fortfarande...
Solbristen tar knäcken på mig faktiskt, helt ärligt, så nu har jag beställt en helsickes massa gojs som ska boosta mig och göra mig till min vanliga människa igen.... eller något så när i alla fall.. Hoppet är nog i det stora hela ganska kört, men ett försök är ju inte helt fel?

Testade på inverterade burpees igår. Trodde jag gjorde rätt, men ack så fel, så fel! Jag bommade själva handståendet. Men vän av google så har jag nu kollat upp hur den ska göras för att göras korrekt.

Nu kommer jag aldrig göra fel igen... Troligtvis inte under överskådlig tid, just för att jag i nuläget inte kan stå så bra på händer med den här axeln. Så, nu nämndes den igen. Fan. Skulle ju inte göra det tänkte jag ju! Den har fått på tok för mycket uppmärksamhet på sistone. Jag skulle ju ignorera den!