...nu börjar den bli lite skavd, öm och worn och jag uppskattar den så för att den hänger med, att den låter mig vara så pass aktiv som jag vill. Den håller ihop och presterar, trots att den är full i träningsvärk. Nu är det dags att betala tillbaka lite. Idag vilar vi lite alltså.
Efter gårdagens pass gjorde ena axeln galet ont och efter förrgårdagens hundratalet utfallssteg känns ändan som gjord av betong. Men den presterar så fint ändå. Lite små protester under värmningen, men bara att den meddelar var muskler och fästen sitter. Inget allvarligare. Men som sagt. Ikväll vilar vi.
Var till läkaren i Västerås i förrgår och skulle kolla upp varför jag hade ont och vad knölen bestod i. Allt såg så fint och bra ut. Det kändes jättebra och han kunde inte hitta något som såg ut att kunna vara roten till värk och knöl. Det är ju förvisso bra, men samtidigt lite antiklimax. Jag hade gärna velat höra "det är det är som gör ont, vi gör så här så försvinner det" Men nej. Inget sådant. Istället så hänvisade han mig till husläkaren. Då jag ogillar att ränna hos läkaren i parti och minut men samtidigt ogillar jag också att ha ont och käka tabletter ideligen så gjorde jag som han sade...och efter viss påverkan av kollegor och make förstås. Jag fick faktiskt en tid som jag var på igår morse och han trodde på att senfästena var inflammerade. Lite provtagning och nu väntan. Vad tar man prov på om man tror att man har en inflammation i ett muskelfäste? Jag har inte gått läkarkursen va, men jag tror att det är något han inte säger. Min fasa för att jag är full i tumörer tar ny fart och en viss dödsångest får nytt fäste. Min kärlek till livet och min familj tar helt nya proportioner. Aldrig någonsin har jag känt en sådan tacksamhet för vad jag har.
När jag tränar så kan jag släppa alla dessa jobbiga tankar och bara fokusera. Ingen ångest över vad som komma skall, inga livsåskådningar och livets vara och icke utan bara närvaro över vad jag ska göra i boxen.
Som min fina väninna sade igår "troll är inte välkomna i boxen" och hon har helt rätt! Troll är inte välkomna, men mina hjärntroll får inte ens följa med in och OM de mot förmodan skulle slinka med så jagas de snart bort ändå för de har inget utrymme att gömma sig på.
Semester snart. Åh fasiken vad jag längtar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar