...men det är liksom lite för mycket saker som inte är som de ska i min omgivning nu. Klamrar mig fast vid det som är genuint och tydligt. Orkar inte med oklarheter o strul. Vardagen rutas in, planeras o räknas ut med de medel som står till buds.
Jag vill bara att allt ska fungera o att min inre krets inte förintas o suddas ut. Men det är lite så det känns, att det inte är osannolikt att det är just det som håller på att ske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar