Åh du tunga värld..
Den här dejliga tillvaron är nu ett minne blott.
När man kunde gå och bara sprätta med fötterna i havet...
Äta frukost ute varenda dag utan att frysa häcken av sig.
Ligga i hängmattan och inte vara helt säker på om man har slumrat in eller om man har hängt med hela tiden.
Sena kvällar där man virar in sig själv och barnen i tjocka filtar och kollar in satelliterna som svävar omkring ovanför våra huvuden.
Lukten av tång nerifrån sjön som luktar lite.. vad ska man säga.... märkligt....
Ljudet av hundratalet änder som får för sig att förflytta sig och gör det med ett öronbedövande ljud......
Men jag hoppas att det återkommer.. Oh my God vad jag önskar att det återkommer!
Förra lördagen lämnade jag detta paradis och begav mig hemåt med päronen som också kommit och förärat oss sin närvaro.
Några obekväma mil i baksätet på husbilen tog jag mig hemåt, och resten av familjen var kvar på Öland eftersom vädret var helt superbt och mannen hade ytterligare en vecka kvar av sin semester.
Jag fick testa på singellivet för en vecka. Visst var det skönt att vara ensam hemma. Lagd-pryl-ligger så att säga. Inte alls fel, men nog drog jag en lättnadens suck när de körde upp på gården hemma.
Lilla tösen hade under flera kvällar snyftat i telefonen under tiden som hon proklamerade att
-Jag saknar dig Mamma, jag vill vara hos dig!
De gångerna var det nära att man satte sig på kvasten och susade ner till Öland och hämtade hem henne.
Storasyster däremot var sur som ättika när hon kom hem. Inte ville hon hem heller! Och inte kan jag klandra henne för det.
Nu är vi dock tillbaka i gamla gängor. Dagis, fritids och arbete...
En tråkig nyhet... Kissekatten våran har antingen begett sig till de sälla jaktmarkerna eller till någon granne..
Hon har nu varit borta i 3 veckor. Jag sörjer henne verkligen!!!
Våran pärla!!!!!
Saknar henne och hoppas att hon kommer tillbaka!
Godnatt!!
____________________
Någon form av klokt:
Hoppet är förväxlingen mellan önskan om en händelse och dess sannolikhet.
Arthur Schopenhauer
____________________
2 kommentarer:
Jag håller verkligen tummarna för att kissen hittar hem igen. Förstår precis hur det känns.
Kramar
~ Annelie ~
www.tigerfamiljen.se
Hurra! Jag kan kommentera nu? Bra jobbat Kompis!
Skicka en kommentar