Sista dagen nu, sen är det kört med 6-åringar i mitt hem. Som är mina egna alltså... Jag har trott att det inte har gjort något att de växer o blir äldre. Men idag slogs jag av en tanke att det snart bara är en tidsfråga innan jag är förvägrad att få A's mjuka armar lindade runt min hals. Hur hon använder sina ben för att krama mig så nära och innerligt hon bara kan.
Ikväll hade vi ett innan-godnatt-snack i vanlig ordning där vi pratade om hennes förestående födelsedag. Hennes tanke, nu, på det här med födelsedagar är inte "åh så roligt det kommer att bli", eller pirret i magen man känner när man vaknar på morgonen o väntar på att alla ska komma o sjunga grattissången, frukosten på sängen, att släkten kommer på besök,, presenterna o allt som hör därtill. Nä, hennes reflektion på detta är döden! Inte hennes egen, utan min... Man blir ju äldre när man fyller år o tids nog när man blir gammal dör man och i allr värsta fall kan man bli sjuk... Känslan att vara sex-sju år o komma på tanken att Mamma, Pappa eller någon annan av ens allra närmaste kommer att dö är svindlande o ohygglig! De hemskaste av alla tankar!! Kvällens innan-godnatt-snack blev inte alls som jag tänkt o kramen jag fick var inte en godnattmammajagälskrdigochvisesimorgonigen. Det blev det tillslut förstås, men den föregicks av en mycket intensiv o smått tårfylld godnattmammajagälskrdigochjagtrorinteattvisesimorgonochjagkommersaknadig-kram! Tiden stannade...
Älskade Rådjursöga!!
Imorgon är hon sju år o jag tänker finnas kvar hos mina juveler länge till. Dessutom ämnar jag ta varje tillfälle jag kan till kramar innan det är kokt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar