Varje gång jag ska åka hem passerar jag detta räcke. Varje gång jag får möte blir jag lite svettig i nacken då jag har en idé om att jag kommer för nära och råkar köra upp och volta bilen. Sekunderna innan jag kommer fram tänker jag nästan alltid "bältet på mig, sitter barnen ordentligt fast, var har jag telefonen, kommer det ngt möte, finns det annat på vägen som ställer till det ytterligare vid en eventuell olycka?"...
Om man inte får möte känns det helt ok, men vid möte.. isch! Är det sen en lastbil man möter drar sig halsmandlarna nedåt magsäcken en kort stund.
MEN!! Det är bara en tanke och om jag försöker ta mitt förnuft till fånga så tror jag inte att det kommer att inträffa ngn olycka vid denna plats. Mig veterligen har det aldrig skett något allvarligt här, någonsin! Jag håller fast vid den tanken!
Ikväll har jag varit på möte om byns fortlevnad. Hoppas, hoppas att det går enligt plan!! Under detta möte fick A några timmar helt på egen hand med klasskompisen O. Enligt mamma J är denna gosse en tjejtjusare av stora mått så jag börjar ana oråd när de tu gömde sig på en hög med rinksidor och kuckilurade. På torsdag ska de eventuellt leka också....
I morgon är det sista dagen med en 6-åring i familjen! Lyckan är oerhörd och varje morgon påminns vi av lilla A som kvittrande talar om hur många dagar det är kvar tills dagen D så äntligen inträffar.
Samma status som nästan varje kväll nuförtiden. Jag är då rakt INTE trött! Efter lunchen idag brann både Mannen och jag av ute i solen och sov i två timmar. En lättare huvudvärk fick jag dessutom, men vad annat är att vänta efter att slockna av helt i solen? Det kändes inte helt hälsosamt faktiskt... men... det var förjävla skönt faktiskt!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar