Har försökt rodda till fredagen så jag kommer iväg på ridningen, vilket efter en stund visade sig gå helt åt pipan. Den tilltänkta ersättaren hade annat inplanerat så det var till att inse att arbeta var det jag skulle göra hela, jämrans fredagen... Surt! En stund senare hade jag accepterat faktum o var inställd på arbete, dock under visst mutter o låga mungipor.
Sen kom käftsmäll nummer två...
Tidigt i somras bestämdes det att Paolo Roberto skulle komma till Sala o föreläsa. Redan i detta tidiga skede var jag på det klara med att jag skulle gå o lyssna, datum då detta skulle ske var inte fastställt. I måndags fick jag så förfrågan om jag hade möjlighet o lust att hänga på nästa tisdag kl 18. Frågan var helt onödig, men jag känd mig förpliktigad att kolla agendan i hemmet först. Men mest bara för syns skull...
Jä**a apsvett när jag såg att samma dag o tid som jag planerat/bestämt att jag ska lyssna till Paolo var det samtidigt som det var föräldramöte i skolan!!!
Alltså...jag brukar inte be om lov till Mannen, men denna dag kan nu gå till historieböckerna.. Jag BAD min bästa prins J att han kunde skälla o föra fram mina synpunkter på mötet. Nu kommer han inte att göra exakt detta, men jag kommer få tillfälle att lyssna o suga i mig allt klokt Paolo har att säga i ämnet "Attityd o mental inställning". Är det nåt jag redan hört kan jag ju alltid vidarebefordra det?
Ja, ödmjukhet är en av mina mera framträdande sidor... ;)
Vore det inte sen snyggt om det visade sig att jag erbjöds att ta mitt ersättningspass för min förlorade ridlektion på tisdag kl. 18.00?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar