Små pojkar ska inte ligga i små kistor i en kyrka. Små barn SKA INTE DET!!
Begravning för tösens kompis Elias idag och fy sjutton så tungt det var. Att sitta och se pojkens föräldrar som är totalt söndergråtna river sönder mitt inre. När inte en liten förpackning kleenex räcker utan hans lillasyster tar med en hel låda river det sönder mitt inre.
Den sorgen. Den saknaden. Obeskrivlig och ogreppbar.
När pappan lutar sitt huvud bakåt och med ögon som gråtit i veckor reser sig upp för att gå fram till den blomdränkta kistan för att ta ett sista adjö och mamman - en lika söndertrasad själ - följer efter så vet jag inte var jag ska ta vägen.
FÖRÄLDRAR SKA INTE BEGRAVA SINA BARN!! Små systrar och stora bröder ska INTE lägga en ros på en liten kista och ta ett sista farväl!
Mitt hjärta blöder och ödmjukt tackar jag för att jag har mina barn i min närhet. Jag kan se och beröra dom, prata och skratta, uppleva och känna deras bröstkorg hävas i varje andetag när vi kramas. Tacksamheten är bortom alla gränser över detta.
Begravningen avslutas med en av mina favoritlåtar, "Sound of silence" som sjungs av Disturbed. Ögonen fylls återigen med tårar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar