Hur är det ställt egentligen

I filmen "Greven av Monte Christo (för övrigt en av mina favoritfilmer) när Edmond Dantés, som efter 14 år i fängelset Château d'If, återigen får sova i en säng istället för på ett stengolv, istället bäddar på golvet då det är mest bekant. Jag kan relatera.

Det kanske är där jag är. 

Kanske inte som efter 14 år på ett kallt stengolv, men som en metafor, det är bekant i soffan ändå....

Jag kommer inte isäng! 

Älskar min säng, men soffan är bekant. Borde gå o lägga mig. 

Verkligen. 

Sova. 

Men nej. 

Ugglar o tittar på månen. Lyssnar. Känner. 

Har koll. 

Beskyddar. 

Kan inte somna. Barnet sover. Måste vakta. Mitt hjärta. 

En mycket god vän publicerade en gång ett klokt citat som jag kommer att tänka på. Å <3