Familjelivet

Jag sitter i soffan med mina gullvippor o myser under en filt o kollar på bolibompa innan jag ska följa med till skolan. Myset vet inga gränser. Fåret Shaun, Barn på sjukhus o Dinosaurietåget. Allt kollas på o det doftar tandkräm o tvål av mina ättlingar. Rutinerna innan morgonteven är avklarade. Lugn o ro. Skönt! En gång i veckan är det möjligt att göra detta o tjejerna tycker liksom jag att det är väldigt härligt att starta dagen på detta sätt.
Så länge vi sitter kvar i soffan är livet problemfritt o utan skav. Det funkar till och med att avbryta detta mys utan större åthävor. Tjejerna reser sig o går ut för att klä på sig... DÅ!
Skorna klämmer, byxornas linning knölar, A kliver i en liten vattenpöl efter Pappans skor o får ett bryt, E vägrar ta på sig vinterkängorna utan ska ha låga höst/vår-pjuck i snön, A tycker att jag är den dummaste mamman som går i ett par skor då även hon måste ha vinterskorna, den ena vanten är förlupen, mössan sticks, tröjan åker upp över armen under fleecetröjan varpå A frambringar ljuden som mänskligheten aldrig borde veta fanns, hällan under termobrallan fastnar i skoskaftet o även E får tillfälle att påvisa sina röstresurser...
Jag känner att jag fär en väldig lust att "go medeival" med skrapan på bilens fastcementerade isbeläggning. Sagt o gjort! Vikingkängorna o stora jackan på, mössan dras ner över öronen för att döva ljuden från mina kacklande hyenor till barn. Isen sprätter på ett befriande, förlösande sätt o jag hör illtjut från huset. Tystnaden, blandat med fåglarnas morgonsång lugnar mig så pass att jag kan ta emot flickorna med kramen o ett lugnt beteende nere vid bilen som nu inte bara är varm, utan även fullständigt isfri :-)
Familjelivet i en liten ask.